Skrivprocessen

Kornelia har fått sin första fullständiga genomarbetning. Ord som inte ska vara med stryks med markeringspenna, förslag på nya ord eller ändringar skrivs till. I en anteckningsbok vid sidan av skrivs alla större förslag till förändringar ned - såsom nya scener, ändringar av namn, tillägg i beskrivningar och liknande. Texten läses på detta sätt igenom tre till fyra gånger med de olika verktygen i högsta hugg. Sedan är det dags att sätta sig vid datorn igen. Till att börja med gör jag alla småändringar. Ord tas bort, byter plats och läggs till. Vissa meningar byggs om. Men bara de jag har färdiga förslag till hur de ska se ut.

Det är så långt jag kommit hittills. I kommande skede ska de nya scenerna som ska vara med planeras. Några nya beskrivningar ska skrivas och en del förlängda dialoger likaså. Jag har tur, bara en scen ska helt skrivas om. Sedan har jag i nuläget förslag på två eller tre mindre scener som ska skrivas till.

För att hålla koll på vad jag gjort i de olika delarna av berättelsen använder jag mig av Scriveners Statusfunktion. I nuläget finns där ”To Do”, ”First Draft”, ”Second Draft”, ”Final Draft” samt ”Done”. Jag tänkte försöka beskriva processen såsom jag hoppas den kommer se ut, men en del ändringar kommer nog få göras i framtiden.

To Do - Här skrivs första utkastet till varje scen. Anteckningar om vad scenen ska innehålla, förslag och sammanfattning skrivs i separata delar i Scrivener som är lätta att hålla koll på och ändra.

First Draft - När första utkastet på scenen är klar ändrar jag status till First Draft, först då går jag vidare till nästa scen. När alla scener står som First Draft skriver jag ut texten och gör det jag precis gjort med Kornelia, det vill säga en första genomarbetning.

Second Draft - När alla ändringar är gjorda och alla nya scener tillagda (som också de ska gå igenom de föregående skedena) sätts status till Second Draft. Då skrivs texten än en gång ut och samma genomarbetning sker igen.

Final Draft - Efter ändringarna från Second Draft skickar jag ut texten till två eller tre personer som får hjälpa mig korrekturläsa och komma med förslag på förändringar. Alternativt låter jag Kuggen (skrivgrupp) hjälpa mig med detta. Samtidigt skriver också jag ut texten och går igenom den en sista gång.

Done - När förslagen från korrekturläsarna och mina egna förändringar är gjorda är texten klar. Då lämnas den orörd fram tills det att jag känner att en revidering behövs.

Där har ni det. Låter det som ett fungerande projekt? Förslag på förbättringar? Processen är än så länge bara inne i första skedet, och kommer behöva en del jobb.

Kornelia var inte alls lika dålig som jag hade trott. Vid första genomläsningen fann jag inte mycket jag ville ändra på, till min stora förvåning, men efter två gånger till var marginalerna färgade blå, som det ska vara. Nu ser jag fram emot att skriva lite nya scener och tillägg. Ska bli intressant.

Dagen efter

Det var en bra idé att skriva ut texten och gå igenom den ordentligt innan jag gjorde några faktiska ändringar, upptäckte jag. Det fanns en del stora missar som jag skäms lite över att jag en fick med i originalet. Bland annat hade jag en del som var i fel tempus. Mycket pinsamt. Men jag kom igenom hela novellen i går, och jag gjorde en del ändringar. Ord och meningar som skulle bort, andra som skulle omformuleras, och vissa delar som lades till. Det här är något jag kommer fortsätta göra med samtliga nya noveller jag skriver, först och främst med Kornelia, som ska skrivas ut och få första genomarbetningen i dag.

Den nya versionen av Dödsväntan har nu skickats ut till två personer för en sista-minuten-korrekturläsning. Jag hoppas jag får en del input som jag hinner göra någonting av innan jag ska skicka in den senare i dag. Det vore fantastiskt bra.

Arbetsyta

Så här kan det se ut när jag arbetar. Lila markeringspenna, tékopp, anteckningsbok från Moleskine, MacBook och en Terminatorlampa som inte får den uppmärksamhet den förtjänar.

Nu ligger också en gigantisk smörgås med kaviar vid min sida, likt en trogen följeslagare som långsamt förtärs under en dämpad tystnad.

Skrivdagboken - första inlägget.

Första inlägget. Klockan är 23:04. För en stund sedan fick jag reda på om Umeå novellpris 2014. Inlämningsdag i morgon, 29/9. Jag kände att det kan nog vara något, att även om chansen är otroligt liten finns den ändå där. Jag bestämde mig för att skicka in ett bidrag.

Men vad ska jag då skicka in? Jag har ingen supertext. Min, enligt mig, bästa text - Dödsväntan - fick sin första refusering för inte så längesedan. Av eStory, som varken erbjuder ersättning till författarna som får sina texter publicerade genom dem eller har särskilt många aktiva författare som skriver för dem. Vad kan då Dödsväntan ha för chans i en stor tävling? Men se, det ger jag blanka fan i. Här ska inte skyltas med självömkan. Vet hut! Jag skrev ut den fem sidor långa novellen, och i nuläget sitter jag med markeringspenna och anteckningsblock och ska revidera. Det blir nattarbete för hela slanten. Vilket äventyr, eller hur? Det kanske kommer upp fler inlägg i skrivdagboken under nattens gång, beroende på om det är något som är värt att säga. Man vet aldrig.

Wish me luck.

Tillbaka efter sommaren

Sommarlovet är över. Det var aldrig meningen att det ens skulle bli något uppehåll, men plötsligt tog studierna över. Två sommarkurser var helt enkelt för mycket för att jag skulle orka hålla k-skrivet uppdaterad vid sidan av också. Så kan det gå. Men nu är sommaren över, och nu blir det nya tag. Jag har precis slutfört första utkastet till min nya novell ”Kornelia”. Det är den första av flera berättelsen som utspelar sig i det lilla samhället Själstorp. Det finns redan idéer på ytterligare några noveller därifrån. Om jag publicerar dem en och en eller som en samling återstår dock att se.

Som ni kanske upptäckte kom följetongen Kentrul inte särskilt långt alls, tyvärr. Anledningen till detta var att startskottet låg lagom för att det skulle bli en död start i och med sommaren. Ibland har man otur. Jag är i nuläget osäker på om jag kommer fortsätta med Kentrul, eller om det kommer andra projekt som ersätter det. Vi får se.

Det som närmast kommer hända här på bloggen är att jag ska (försöka) komma igång med lite nya berättelser. Jag vet att häxan Fredrika är sugen på att få en fortsättning (om inte annat får jag en utskällning på 500 ord av henne), och jag ska försöka fixa någon som är sugen på att gästskriva ett litet scenario eller liknande. Sist men inte minst tänkte jag försöka starta upp en skrivdagbok här på k-skrivet. Inga stora hemligheter kommer avslöjas i den (för det använder jag anteckningsböcker), men det kommer gå att följa mitt skrivande i stora drag, och det är ju inte fy skam, eller hur?

Outline

Jag testar något nytt. Jag outlinar en hel novell innan jag skriver den. För mig är det nytt. Jag ska förklara hur det brukar gå till när jag skriver noveller (eller arbetar på min roman också, för den delen).

Först kommer jag på ett ämne. Detta sker på alla möjliga sätt. Min novell Dödsväntan till exempel kom jag på när jag läste en annan novell med samma tema, nämligen en man som visste att han bara hade tjugofyra timmar kvar att leva. Jag tyckte ämnet var så otroligt bra att jag helt enkelt bestämde mig för att göra en egen tolkning av det. Ett annat sätt kan vara tänk om… eller vad skulle hända om…, något som också kan ge en hel del bra ämnen.

Sedan är det dags för planeringen. För Dödsväntan var planering en snabb övergående fas - den fanns inte. Jag visste vad jag ville skriva, så jag satte igång. Visst, jag hade några idéer på vad jag skulle ha med, men det allra mesta i berättelsen dök upp allt eftersom. Jag gillar, som jag ofta sagt tidigare, att upptäcka vad som kommer hända i samma stund som det skrivs ned. Mitt skrivande är på så sätt helt och hållet själviskt, men mer om det en annan gång.

När planeringen är gjord (eller avsaknaden av den) är det dags för själva skrivandet. Ett tomt ark i Microsoft Word var det som gällde förr i tiden, nu använder jag mig av Scrivener, som är bättre på alla plan. Word använder jag mig numera bara av för att konvertera den skrivna texten till PDF.Vanligtvis skriver jag novellen från början till slut. Kanske skriver jag också om några scener mitt i, men jag brukar inte hoppa särskilt mycket.

När jag kommit igenom hela berättelsen brukar jag gå tillbaka och ändra saker jag inte är riktigt nöjd med. Om det handlar om någon dialog eller miljöbeskrivning. Då är det också dags att ta bort de stycken som inte hör dit eller passar in. När detta är klart läser jag kanske igenom den. Jag är otroligt lat, och är inte mycket för att korrekturläsa. När den är färdigskriven är den färdig, brukar jag gå efter. Något jag jobbar på att bli bättre på.

Och med det är novellen klar. Några veckor senare när jag läser den igen och inser att den skulle kunna bli mycket bättre brukar jag skriva en reviderad version. Dock brukar den nya versionen inte läggas upp någonstans, utan ligger och samlar damm i min mapp med färdiga noveller.

I detta nu sitter jag och arbetar lite med en ny novell. Och jag tänker testa ett helt nytt sätt att skriva på. Inte språkmässigt, ty språket är jag mestadels ganska nöjd med, men däremot hur jag lägger upp arbetet med den. Jag har hittills fyllt en A4 samt nästan två sidor i min anteckningsbok med idéer, samt i Scrivener sammanfattat alla scener jag vill ha med. Fördelen med att gått ifrån Word är att jag inte längre har all text i ett enda stycke, utan kan dela upp dem som jag vill och sedan markera dem beroende på hur långt jag har kommit i dem. Jag kör oftast med To Do, First Draft, Revised Draft, Final Draft samt Done, som är standard för scenstatus. På så sätt har jag full koll på vad jag behöver arbeta mer med och vad som är färdigt.

Där finns också möjlighet att ha anteckningar, antingen för varje scen eller för hela projektet, och i och med det kan jag ha all information på samma ställe. Mycket effektivare än att ha olika dokument för olika information.

När novellen är färdigskriven kommer jag den här gången låta den ligga ungefär en vecka (med alarm i kalendern) innan jag korrekturläser och reviderar den. Kanske kommer den i och med det redan från första stund den läggs ut hålla högre kvalitet än mina tidigare. Jag ska försöka hålla er uppdaterade om hur det går.

Om ni vill läsa Dödsväntan eller någon av mina andra noveller finns de på http://kapitel1.se/kristoffer-karlsson.

Trevlig midsommar.

Parfymmaffian

Hunden gnydde ynkligt, och en liten stund senare började också Fredrika känna den avskyvärda doften som med förvånande hastighet spred sig i huset. Corgin, vars namn nu var Olga, sprang mot hallen med sin matte tätt efter. Olga ökade farten och försvann från Fredrikas synfält när hon svängde till vänster mot ytterdörren. Morrandet byttes plötsligt ut mot ett förvånat skall. Doften blev starkare. Vad var det den luktade? Kanelbullar? Fredrika var inte säker. Så kom också hon runt hörnet, och hon stannade förskräckt.

”Parfymmaffian?”

”Det är vi!”

Fyra unga tjejer iklädda dagens populäraste modekläder och frisyrer stod i hallen. En tjock dimma av parfym stod runt dem. En av dem, den längsta tack vare sina höga klackar, höll Olga i ett fast grepp i famnen. Den stackars hunden gnydde, men gjorde inga helhjärtade försök att ta sig därifrån. Förmodligen var den halvt förlamad av parfymen.

”Vad gör ni här? Jag har inte sett er sedan… När jag tänker på det minns jag inte senast jag såg er”, sade Fredrika.

Parfymmaffians medlemmar log.

”Vi hade vägarna förbi”, sade en av dem.

”Jaha”, sade Fredrika.

”Vad har du gjort med altanen?”

”Jag tog bort den.”

”Varför det?”

”Den var till mer besvär än nytta.”

”Jaha.”

En tryckande tystnad uppstod. Bara parfymdimmans susande hördes. Olga hade somnat. Parfymmaffian skruvade på sig. En kollade in sina målade naglar, en annan betraktade en tavla föreställande en gul penna. Fredrika kliade sig bakom örat.

”Jaha”, sade hon. ”Vill ni ha te?”

I samlad tropp gick de genom huset. Omkring dem kröp tapeterna undan längst väggarna, och växterna drog sitt sista andetag innan de trädde in i dödens dal.

Det här huset är för evigt dömt, tänkte Fredrika. Kan de inte bara riva det och strö salt i jorden också, när de ändå håller på?

”Trevligt hus”, sade en av maffiamedlemmarna och strök ömt en sedan nyligen död växt. Olga, som nu bars av Fredrika, öppnade ena ögat och tittade på henne. Häxan mötte hundens blick och viskade:

”Sov du, sjunk in i den luktfria, djupa koma som också jag trånar efter men som jag ännu inte kan nå. Sov.”

Och hunden somnade.

Så ringde plötsligt telefonen. Fredrika kände en varmt glädje sprida sig i kroppen.

”Ta för er, ni vet var allt står”, sade hon till sina gäster och gjorde en svepande gest med armen innan hon snabbt gick ut ur rummet.

”Vet vi?” frågade maffiabossen. Sedan sken hon upp. ”Ja men det gör vi ju”.

De började plocka fram koppar, kastruller och te ur kökets enda lilla skåp och fyllde sedan på vatten i kastrullen och ställde den på spisen. De slog sig ned runt bordet som nyss inte funnits där, alla med benen i kors, och tog fram var sin tidning. Bossen tog fram sin mobil och spelade Lady Gaga, och de sjöng alla med.

Under tiden hade Fredrika plockat upp telefonen, men hade ännu inte svarat.

”Måste ju vänta på er”, sade hon och mötte vår blick. En kall kår spred sig längst berättarens rygg.

Måste hon göra så hela tiden? tänkte han och rös. Sedan sade han:

”Vänta en vecka, Fredrika. Klarar du det? En vecka med telefonen i hand utan att svara. Sedan ska du få din belöning. En vecka.”

Fredrika grimaserade men sade ingenting. I tanken förbannade hon den usling som var hennes berättare, men sade någonting, det gjorde hon inte.