Digtal kompetens eller informationskompetens?

Under kursens gång har vi i uppgift att på en blogg teckna ned och utveckla våra reflektioner och så kallade aha-upplevelser. Som jag nämnde i förra inlägget är den här bloggen platsen för mina reflektioner.

Som den bibliotekariestudent kommer de flesta av mina tankar kretsa mer ur ett biblioteks- och informationsvetenskapligt perspektiv än ur ett skolperspektiv. Vad detta har för konsekvenser i kursen, som mer eller mindre i första hand verkar kretsa kring just skolan och elever, får vi se. Förhoppningsvis är det positivt, snarare än en begränsning. Kursen säger sig ju trots allt rikta sig till bibliotekarier också.

Här kommer den första reflektionen.

Det är egentligen mer en respons på en annans tankar, nämligen Ellwe som diskuterar digitala infödingar. Han säger en del tänkvärda saker, kolla in det, vettja. Det jag tog fasta på i hans diskussion var framför allt hans tankar kring vad digital kompetens är för något. Det kan vara värt att nämna att kursstarten för min del först är nästa vecka, så mina tankar här i dag grundar sig inte i någon litteratur, utan är mer generella. Ellwe tar upp att digital kompetens inte bara handlar om att kunna använda en dator, utan bland annat också om källkritik och att kunna söka och hantera information. Det var ungefär här som jag hajade till, för i min värld räknas dessa egenskaper in under informationskompetens (från engelskans information literacy) snarare än digital kompetens. Men efter en stunds tänkande insåg jag att är, om inte olika sidor på samma mynt så åtminstone en förlängning av varandra. För att kunna kalla sig digitalt kompetent måste man också vara informationskompetent, och för att vara kompetent med information krävs det ett visst mått av digital kompetens. Att hantera stora mängder information utan teknikens hjälp i dag är nästan otänkbart. Och att syssla med teknik utan att veta hur man handskas med information kan vara rent av farligt. Då slutar det med att man skriver källa Internet eller Google på sina inlämningsuppgifter. Och det vill vi inte se.

Återupplivar bloggen för KTH

Hej hopp. Härmed återupplivar jag den här bloggen, med syftet att under de kommande veckorna samla mina tankar om kursen Digital kompetens och lärande - IKT och pedagogik för 21:a århundradet som jag ska läsa på KTH under sommaren.


Bara så ni vet, om ni skulle råka dyka in.

Skrivprocessen

Kornelia har fått sin första fullständiga genomarbetning. Ord som inte ska vara med stryks med markeringspenna, förslag på nya ord eller ändringar skrivs till. I en anteckningsbok vid sidan av skrivs alla större förslag till förändringar ned - såsom nya scener, ändringar av namn, tillägg i beskrivningar och liknande. Texten läses på detta sätt igenom tre till fyra gånger med de olika verktygen i högsta hugg. Sedan är det dags att sätta sig vid datorn igen. Till att börja med gör jag alla småändringar. Ord tas bort, byter plats och läggs till. Vissa meningar byggs om. Men bara de jag har färdiga förslag till hur de ska se ut.

Det är så långt jag kommit hittills. I kommande skede ska de nya scenerna som ska vara med planeras. Några nya beskrivningar ska skrivas och en del förlängda dialoger likaså. Jag har tur, bara en scen ska helt skrivas om. Sedan har jag i nuläget förslag på två eller tre mindre scener som ska skrivas till.

För att hålla koll på vad jag gjort i de olika delarna av berättelsen använder jag mig av Scriveners Statusfunktion. I nuläget finns där ”To Do”, ”First Draft”, ”Second Draft”, ”Final Draft” samt ”Done”. Jag tänkte försöka beskriva processen såsom jag hoppas den kommer se ut, men en del ändringar kommer nog få göras i framtiden.

To Do - Här skrivs första utkastet till varje scen. Anteckningar om vad scenen ska innehålla, förslag och sammanfattning skrivs i separata delar i Scrivener som är lätta att hålla koll på och ändra.

First Draft - När första utkastet på scenen är klar ändrar jag status till First Draft, först då går jag vidare till nästa scen. När alla scener står som First Draft skriver jag ut texten och gör det jag precis gjort med Kornelia, det vill säga en första genomarbetning.

Second Draft - När alla ändringar är gjorda och alla nya scener tillagda (som också de ska gå igenom de föregående skedena) sätts status till Second Draft. Då skrivs texten än en gång ut och samma genomarbetning sker igen.

Final Draft - Efter ändringarna från Second Draft skickar jag ut texten till två eller tre personer som får hjälpa mig korrekturläsa och komma med förslag på förändringar. Alternativt låter jag Kuggen (skrivgrupp) hjälpa mig med detta. Samtidigt skriver också jag ut texten och går igenom den en sista gång.

Done - När förslagen från korrekturläsarna och mina egna förändringar är gjorda är texten klar. Då lämnas den orörd fram tills det att jag känner att en revidering behövs.

Där har ni det. Låter det som ett fungerande projekt? Förslag på förbättringar? Processen är än så länge bara inne i första skedet, och kommer behöva en del jobb.

Kornelia var inte alls lika dålig som jag hade trott. Vid första genomläsningen fann jag inte mycket jag ville ändra på, till min stora förvåning, men efter två gånger till var marginalerna färgade blå, som det ska vara. Nu ser jag fram emot att skriva lite nya scener och tillägg. Ska bli intressant.

Dagen efter

Det var en bra idé att skriva ut texten och gå igenom den ordentligt innan jag gjorde några faktiska ändringar, upptäckte jag. Det fanns en del stora missar som jag skäms lite över att jag en fick med i originalet. Bland annat hade jag en del som var i fel tempus. Mycket pinsamt. Men jag kom igenom hela novellen i går, och jag gjorde en del ändringar. Ord och meningar som skulle bort, andra som skulle omformuleras, och vissa delar som lades till. Det här är något jag kommer fortsätta göra med samtliga nya noveller jag skriver, först och främst med Kornelia, som ska skrivas ut och få första genomarbetningen i dag.

Den nya versionen av Dödsväntan har nu skickats ut till två personer för en sista-minuten-korrekturläsning. Jag hoppas jag får en del input som jag hinner göra någonting av innan jag ska skicka in den senare i dag. Det vore fantastiskt bra.

Arbetsyta

Så här kan det se ut när jag arbetar. Lila markeringspenna, tékopp, anteckningsbok från Moleskine, MacBook och en Terminatorlampa som inte får den uppmärksamhet den förtjänar.

Nu ligger också en gigantisk smörgås med kaviar vid min sida, likt en trogen följeslagare som långsamt förtärs under en dämpad tystnad.

Skrivdagboken - första inlägget.

Första inlägget. Klockan är 23:04. För en stund sedan fick jag reda på om Umeå novellpris 2014. Inlämningsdag i morgon, 29/9. Jag kände att det kan nog vara något, att även om chansen är otroligt liten finns den ändå där. Jag bestämde mig för att skicka in ett bidrag.

Men vad ska jag då skicka in? Jag har ingen supertext. Min, enligt mig, bästa text - Dödsväntan - fick sin första refusering för inte så längesedan. Av eStory, som varken erbjuder ersättning till författarna som får sina texter publicerade genom dem eller har särskilt många aktiva författare som skriver för dem. Vad kan då Dödsväntan ha för chans i en stor tävling? Men se, det ger jag blanka fan i. Här ska inte skyltas med självömkan. Vet hut! Jag skrev ut den fem sidor långa novellen, och i nuläget sitter jag med markeringspenna och anteckningsblock och ska revidera. Det blir nattarbete för hela slanten. Vilket äventyr, eller hur? Det kanske kommer upp fler inlägg i skrivdagboken under nattens gång, beroende på om det är något som är värt att säga. Man vet aldrig.

Wish me luck.

Tillbaka efter sommaren

Sommarlovet är över. Det var aldrig meningen att det ens skulle bli något uppehåll, men plötsligt tog studierna över. Två sommarkurser var helt enkelt för mycket för att jag skulle orka hålla k-skrivet uppdaterad vid sidan av också. Så kan det gå. Men nu är sommaren över, och nu blir det nya tag. Jag har precis slutfört första utkastet till min nya novell ”Kornelia”. Det är den första av flera berättelsen som utspelar sig i det lilla samhället Själstorp. Det finns redan idéer på ytterligare några noveller därifrån. Om jag publicerar dem en och en eller som en samling återstår dock att se.

Som ni kanske upptäckte kom följetongen Kentrul inte särskilt långt alls, tyvärr. Anledningen till detta var att startskottet låg lagom för att det skulle bli en död start i och med sommaren. Ibland har man otur. Jag är i nuläget osäker på om jag kommer fortsätta med Kentrul, eller om det kommer andra projekt som ersätter det. Vi får se.

Det som närmast kommer hända här på bloggen är att jag ska (försöka) komma igång med lite nya berättelser. Jag vet att häxan Fredrika är sugen på att få en fortsättning (om inte annat får jag en utskällning på 500 ord av henne), och jag ska försöka fixa någon som är sugen på att gästskriva ett litet scenario eller liknande. Sist men inte minst tänkte jag försöka starta upp en skrivdagbok här på k-skrivet. Inga stora hemligheter kommer avslöjas i den (för det använder jag anteckningsböcker), men det kommer gå att följa mitt skrivande i stora drag, och det är ju inte fy skam, eller hur?