Podcasts

Det är nu några få månader sedan jag upptäckte podcasts på riktigt. Det hela började med att komikern Magnus Betnér fick ett eget program på radiokanalen Bandit Rock. Eftersom jag gillar Betnér, men avskyr reklambaserad radio, hamnade jag i svårigheten att prioritera att lyssna på ett bra program lagt under en lång tid på en fast veckodag eller helt enkelt skippa det. Tack vare Twitter fick jag dock reda på lösningen - Podversionen. Musik och reklam bortklippt, vilket innebar att programmet blev en bra stund kortare, och nedladdningsbart och portabelt. Perfekt.

Ju mer jag sedan sökte i iTunes, desto mer intressanta podcasts fann jag. Lester & Koehler skrev (i en bok vars namn jag glömt) "Whatever the topic of interest, there's likely a blog on it." Det känns fantastiskt att den utvecklingen också kommit till podcasts. Förhoppningsvis kommer vi till en tid då radio mer eller mindre är överflödigt, och större delen av vårt behov fylls genom att lyssna på det vi faktiskt vill. Att "ha någonting att lyssna på i bakgrunden" kan kanske bytas ut mot "att ha någonting intressant att lyssna på i bakgrunden." Kanske nås vi av en utveckling där folk prioriterar att faktiskt lyssna på något som finns i deras intressesfär snarare än vad som helst bara för att ha något i bakgrunden.

Och dessutom - vem som helst kan göra en podcast. Ytterligare en viktig demokratiaspekt (som jag kanske inte har pratat om på den här bloggen. Om inte kopierar jag mina inlägg om Björklunds kunskapsförakt och min diskussion om skolan hit senare i veckan), alltså. 

När det handlar om hur podcasts kan användas i professionssyfte finns gott om möjligheter. En idé vore ju att ha en podradio med bibliotekarierna på ett eller flera bibliotek som diskuterar aktuella ämnen på biblioteksfältet, källkritik, informationssökning, recensioner, anekdoter och liknande. Det är ett ypperligt sätt att "ta sig hem" till användarna. Det skulle dessutom vara ett bra tillfälle att bjuda in författare till biblioteket, spela in och sedan låta även de som inte haft möjligheten att ta sig till biblioteket att få ta del av författarbesöket. Bland annat.

Second Life

Ojojoj.

Jag vet inte vad jag kan säga mer, egentligen.

Second Life.

Vilket skräp!

Nu vet jag inte om det beror på min dator. Jag hoppas innerligt det, för om 2nd Life inte är bättre än så här borde det aldrig ha kommit längre än betastadiet. Efter ungefär femton minuters utforskande i den andra världen är mina intryck följande:

Grafiken.

Det första jag tänkte på var grafiken. Den var absolut horribel! Miljöerna tog ungefär en minut att ladda, och till och med då såg de sämre ut än ja... första Tomb Raiderspelet.

Kontrollerna.

För att kunna röra mig krävdes det att Caps Lock var aktiverat. Och inte ens då hände särskilt mycket. Efter att ha tryckt ned framåtpilen en stund början min avatar till slut röra sig framåt (och lite åt sidan, av någon anledning), och då var det omöjligt att få stopp på honom. Ibland gick han rakt genom en vägg för att sedan teleporteras tillbaka tio meter och fortsätta vandra framåt. Jag fastnade i en trappa. Det krävdes en annan användare som hade stora problem att förklara hur man hoppade (jag är inte ens säker på att det var engelska han skrev på) och en sökning i hjälpfönstret för att kunna ta sig upp. I nästa rum kom instruktionerna om hur man flyger, vilket var det som krävdes för att ta sig upp för trappan. Smidigt.

Slutsats.

Jag tror aldrig jag upplevt någonting så dåligt de senaste åren på internet. Jag hoppas som sagt innerligt att det beror på min dator. Second Life som resurs i lärande? Nej tack. Inte som jag upplevt det. The Sims Online vore kanske bättre. Och det var ändå styrt av en in-game maffia, fyllt med prostitution och hot och korruption (Martinsson, Johan (2010) Världen som brann, ur Level Presenterar The Sims. nr 1/2010. s.68-73).

Läroplattformar

Vad jag minns hade vi aldrig någon digital läroplattform under gymnasietiden, utan första kontakten för mig var när jag läste en termin japanska vid Göteborgs Universitet. Det var ett möte som fick mig att längta tillbaka till tiden utan plattform. Inte nog med att sidan var rörig, buggig och - inte minst -  ful, den innehöll en del falsk information också. Som "Vi kommer uppdatera kontinuerligt under kursens gång, och kommer snart lägga ut de första uppgifterna här på sidan" stod det från det att kursen började till att den slutade. När jag sedan började i Borås introducerades vi till en plattform - PingPong. Den var inte så värst mycket snyggare, och många av funktionerna kändes onödiga eller ofullständiga. Två typexempel är Kalender och Miniräknare, två funktioner jag aldrig använt och förmodligen inte heller kommer använda mig av. Kalendern utnyttjas inte av skolan, men ger en möjligheten att lägga till en egen kalender från till exempel iCal. Hade det däremot utnyttjats på ett sådant sätt att lärarna lade in schemat (detta utifrån en campusutbildning), och att det sedan gick att synca med sin vanliga kalender vore det en funktion som i alla fall jag skulle använda. Miniräknaren känns också en aning överflödig. Inte minst för att jag har en räknare om är lättare att komma åt installerat på datorn. 

Ett annat problem jag finner är det att kursaktiviteterna inte sorteras efter i kronologisk ordning, utan i den ordning jag varit inne på dem. Det finns alltså ingen standard över var en aktivitet ligger i listan, utan det krävs att man aktivt letar efter den varje gång.

Jag skulle verkligen vilja se en strömlinjeformad version av PingPong någon gång. Kanske som en app till mobilen och/eller datorn som går att starta direkt från skrivbordet. Läroplattformen FirstClass har anammat det sättet, och det fungerade enligt mig alldeles utmärkt. Lätt att hålla sig uppdaterad om vad som händer på sidan. Och jag skulle vilja ha mer möjligheter att lägga upp sidan som jag vill, kanske med olika teman, frihet att flytta runt de olika boxarna som jag vill och fritt kunna välja vilka delar som ska finnas med och inte.

Oj... Jag bara babblar. Dumt att skriva utan kaffe... Jag återkommer nog om samma ämne senare, fast mer välformulerat...

Tankar kring web 2.0 och projektarbetet

Hela diskussionen kring web 2.0 känns svår att greppa. För mig som inte direkt upplevde särskilt mycket av web 1.0, har jag ibland problem att förstå den utveckling som gjorts. Facebook, MSN, bloggar, youtube, forum, soundcloud, google docs... Allt verkar på sätt och vis så naturligt. Så klart det finns, vad skulle man använda internet till annars, liksom? Men då och då kommer man in på en äldre hemsida, ni vet en sådan HTML-sida med limegrön text mot svart botten (gärna i antingen Times New Roman i alldeles för stort typsnitt, eller - bevara mig väl - Comic Sans) eller liknande hysteriska färgkombinationer. Och det är då man förstår på riktigt vilken utveckling som skett. Egentligen finns det kanske inte så mycket som säger att informationen på en sådan sida är sämre än på en snyggare och mer utvecklad, förutom det faktum att informationen förmodligen är gammal. Fast på sätt och vis har den saken ändå inte blivit bättre, i dag kryllar det av snygga sidor som ser seriösa ut som ändå bara innehåller skitsnack. Vaken.se är ett tydligt exempel på en sida med bra utseende men rutten insida. Att skribenterna är duktiga gör ju inte saken bättre.

Ett problem med det "nya" internet är väl just det, att det är lätt för gemene man att göra snygga sidor. Förr var det förmodligen lättare att sålla, för om en sida var välutvecklad tydde det kanske på att den också var seriös. Nu är källkritik viktigt på ett helt annat plan, och det är av största vikt att man är medveten om hur källkritik går till, och varför det är viktigt.

Jag har de senaste dagarna börjat tänka lite på projektet vi ska genomföra i slutet av kursen. Jag tänkte här presentera lite bakgrund till mina tankar:

Förra året fick vi en uppgift att göra en användarundervisning om informationssökning och källkritik, och jag bestämde mig då för att kontakta min bror som läser ett yrkesförberedande gymnasium och höra hur det ligger till med undervisningen inom källkritik och informationskompetens. Svaret jag fick var i princip: "Vad är källkritik? Vad ska man med det till?", något som gjorde mig förskräckt. Jag skulle därför i den här kursen vara intresserad av att göra en undersökning om just elever på yrkesförberedande program på gymnasial nivå om hur de ser på källkritik och informationssökning och hur de går till väga när de söker information på nätet.

The Wonder of RSS

RSS, Real Simple Syndication, är ingenting jag förrän i går intresserat mig av. Jag kan fullständigt tacka sommarkursen för den insikten att RSS är en bra grej. Jag ansåg mig aldrig ha ett riktigt behov av att få uppdateringarna till mig, utan satsade i stället på att organisera bokmärken med länkar i olika ämnen för att snabbt kunna gå igenom sidor efter information och uppdateringar. Nu när jag testat det under ungefär en dags tid inser jag min naivitet. Den första halvtimman nöjde jag mig med Google Reader, men insåg snart att jag inte vill ha en webläsare uppe bara för att få uppdateringar. Vi har kommit längre än så! Jag begav mig ut på Mac App Store och fann en app vid namn Reeder som jag snabbt köpte efter att ha läst recensionerna och ägnade sedan en tid åt att lägga till bloggar och nyhetssajter jag följer. Det är fantastiskt. Säger jag nu i efterhand. Kanske ett dumt val att lägga till två stora dagstidningar (DN och Aftonbladet) plus en mindre (Borås Tidning), då min feed alltid är full med nyheter jag inte riktigt bryr mig om, men samtidigt vågar jag inte ta bort någon, för tänk om jag missar något?

Jag tror RSS kan vara förträffligt att använda sig av på arbetsplatsen, det är ett utmärkt verktyg att hålla sig uppdaterad med ny forskning, och det går snabbt att få nyheter från fältet. Här snackar vi effektiv omvärldsbevakning!

Bloggar om bloggar

Om man tittar på topplistan över populära bloggar hos Bloggtoppen.se ser vi ett tämligen sorgligt resultat. Sveriges populäraste bloggar verkar till största del handla om vad bloggerskan (för det är bara tjejer på med på toppen) äter till frukost, vilket smink hon använder och var hon köpt sina kläder, uppblandat med youtubeklipp på när hon festar eller badar i Medelhavet. Om vi då för stunden utgår från Bloggtoppens topp-femlista verkar bloggar i första hand ha funktionen som öppen (någorlunda intelligensbefriad) dagbok som man fyller med saker som jag personligen inte kan förstå varför folk skulle vilja läsa.

Tänker vi i stället utifrån ett användarperspektiv (det vill säga de som läser bloggarna) tycks bloggar verka för att man ska slippa tänka själv. Kanske är det skönt att, efter en lång dag på jobbet eller i skolan, kunna komma hem och läsa något som inte kräver någon som helst eftertanke. Jag vet inte. Jag har bara så svårt för att förstå vad som driver en att läsa massa text som inte ger en någonting och som inte behöver bearbetas på något sätt. Kanske något instängd? Jo, kan mycket väl vara så. Men det här är en blogg, vilket betyder att jag också har rätt att skriva dumma saker, eller hur?

Hur språket på majoriteten av bloggarna är, eller användningen av smileys, tänker jag inte ens gå in på. Men om ni är intresserade kan jag tipsa om tredjeplatsen på Bloggtoppens lista.

I framtiden hoppas jag att vi får se många fler stora specialbloggar, bloggar som riktar in sig på ett ämne eller disciplin och fördjupar sig i den, så läsare som är intresserade verkligen kan få ut någonting av det. Om fem år vill jag att en blogg om kritiskt tänkande ska toppa listan! Jag vill tro på ett samhälle som värdesätter kunskap, inte skvaller.

Mitt eget bloggande efter den här kursen kommer nog inte vara så väldigt annorlunda än i dag. Jag har en blogg vid sidan av den här som jag utnyttjar för politiska tankar, prosa och annat som rör sig i mitt huvud. Jag är mycket noga med att inte riskera att få den som en dagbok över vad jag gjort under dagarna, utan som en plats där jag kan starta och utveckla diskussioner och tankar. Om ni är intresserade är adressen dit k-skrivet.soclog.se, men räkna med att vissa inlägg som läggs upp här också publiceras där, då jag anser att de kan vara av vikt för andra än kurskamrater att läsa.


EDIT: Just det... En fråga ska ställas också. Vad tror du krävs för att bli en toppbloggare i dag? Och hur tror du det kommer att ändras de kommande åren?

En liten tanke om metadata. Tack Michael Wesch.

Efter att ha tittat på 11 minuter av Michael Weschs föreläsning insåg jag en sak. Wesch talar bland annat om att det börjar bli föråldrat att organisera sina digitala dokument i mappar, något som aldrig tidigare slagit mig. Jag har under den senaste tiden lagt allt mer tid på att organisera mina dokument och filer i mappar och undermappar för att kunna ha ordentlig koll på dem och kunna hitta dem utan problem. Men i och med att Wesch sade att det är ett ineffektivt system insåg jag att jag mycket hellre skulle vilja arbeta med metadata. Jag vill lägga nyckeltermer och ämnesord (kanske till och med kontrollerad vokabulär?) på mina dokument och sedan sköta hela återfinnandet genom ett sökformulär. Helst då i form av både ett enkelt sökfält (Quick and dirty) och i ett utökat format (inte "avancerad" sökning. Det är ett löjligt begrepp som jag anser borde ha dött ut för längesedan) för att kunna få mer eller mindre specifika träffar. Jag vill helt enkelt slippa bläddra i mappar för att komma åt mina filer, jag vill bara behöva göra en sökning.

Finns det något program för att klistra på metadata, tro? Om ni känner till något får ni mer än gärna tipsa mig.