fredag 25 juni 2010

Outline

Jag testar något nytt. Jag outlinar en hel novell innan jag skriver den. För mig är det nytt. Jag ska förklara hur det brukar gå till när jag skriver noveller (eller arbetar på min roman också, för den delen).

Först kommer jag på ett ämne. Detta sker på alla möjliga sätt. Min novell Dödsväntan till exempel kom jag på när jag läste en annan novell med samma tema, nämligen en man som visste att han bara hade tjugofyra timmar kvar att leva. Jag tyckte ämnet var så otroligt bra att jag helt enkelt bestämde mig för att göra en egen tolkning av det. Ett annat sätt kan vara tänk om… eller vad skulle hända om…, något som också kan ge en hel del bra ämnen.

Sedan är det dags för planeringen. För Dödsväntan var planering en snabb övergående fas - den fanns inte. Jag visste vad jag ville skriva, så jag satte igång. Visst, jag hade några idéer på vad jag skulle ha med, men det allra mesta i berättelsen dök upp allt eftersom. Jag gillar, som jag ofta sagt tidigare, att upptäcka vad som kommer hända i samma stund som det skrivs ned. Mitt skrivande är på så sätt helt och hållet själviskt, men mer om det en annan gång.

När planeringen är gjord (eller avsaknaden av den) är det dags för själva skrivandet. Ett tomt ark i Microsoft Word var det som gällde förr i tiden, nu använder jag mig av Scrivener, som är bättre på alla plan. Word använder jag mig numera bara av för att konvertera den skrivna texten till PDF.Vanligtvis skriver jag novellen från början till slut. Kanske skriver jag också om några scener mitt i, men jag brukar inte hoppa särskilt mycket.

När jag kommit igenom hela berättelsen brukar jag gå tillbaka och ändra saker jag inte är riktigt nöjd med. Om det handlar om någon dialog eller miljöbeskrivning. Då är det också dags att ta bort de stycken som inte hör dit eller passar in. När detta är klart läser jag kanske igenom den. Jag är otroligt lat, och är inte mycket för att korrekturläsa. När den är färdigskriven är den färdig, brukar jag gå efter. Något jag jobbar på att bli bättre på.

Och med det är novellen klar. Några veckor senare när jag läser den igen och inser att den skulle kunna bli mycket bättre brukar jag skriva en reviderad version. Dock brukar den nya versionen inte läggas upp någonstans, utan ligger och samlar damm i min mapp med färdiga noveller.

I detta nu sitter jag och arbetar lite med en ny novell. Och jag tänker testa ett helt nytt sätt att skriva på. Inte språkmässigt, ty språket är jag mestadels ganska nöjd med, men däremot hur jag lägger upp arbetet med den. Jag har hittills fyllt en A4 samt nästan två sidor i min anteckningsbok med idéer, samt i Scrivener sammanfattat alla scener jag vill ha med. Fördelen med att gått ifrån Word är att jag inte längre har all text i ett enda stycke, utan kan dela upp dem som jag vill och sedan markera dem beroende på hur långt jag har kommit i dem. Jag kör oftast med To Do, First Draft, Revised Draft, Final Draft samt Done, som är standard för scenstatus. På så sätt har jag full koll på vad jag behöver arbeta mer med och vad som är färdigt.

Där finns också möjlighet att ha anteckningar, antingen för varje scen eller för hela projektet, och i och med det kan jag ha all information på samma ställe. Mycket effektivare än att ha olika dokument för olika information.

När novellen är färdigskriven kommer jag den här gången låta den ligga ungefär en vecka (med alarm i kalendern) innan jag korrekturläser och reviderar den. Kanske kommer den i och med det redan från första stund den läggs ut hålla högre kvalitet än mina tidigare. Jag ska försöka hålla er uppdaterade om hur det går.

Om ni vill läsa Dödsväntan eller någon av mina andra noveller finns de på http://kapitel1.se/kristoffer-karlsson.

Trevlig midsommar.

torsdag 24 juni 2010

Parfymmaffian

Hunden gnydde ynkligt, och en liten stund senare började också Fredrika känna den avskyvärda doften som med förvånande hastighet spred sig i huset. Corgin, vars namn nu var Olga, sprang mot hallen med sin matte tätt efter. Olga ökade farten och försvann från Fredrikas synfält när hon svängde till vänster mot ytterdörren. Morrandet byttes plötsligt ut mot ett förvånat skall. Doften blev starkare. Vad var det den luktade? Kanelbullar? Fredrika var inte säker. Så kom också hon runt hörnet, och hon stannade förskräckt.

”Parfymmaffian?”

”Det är vi!”

Fyra unga tjejer iklädda dagens populäraste modekläder och frisyrer stod i hallen. En tjock dimma av parfym stod runt dem. En av dem, den längsta tack vare sina höga klackar, höll Olga i ett fast grepp i famnen. Den stackars hunden gnydde, men gjorde inga helhjärtade försök att ta sig därifrån. Förmodligen var den halvt förlamad av parfymen.

”Vad gör ni här? Jag har inte sett er sedan… När jag tänker på det minns jag inte senast jag såg er”, sade Fredrika.

Parfymmaffians medlemmar log.

”Vi hade vägarna förbi”, sade en av dem.

”Jaha”, sade Fredrika.

”Vad har du gjort med altanen?”

”Jag tog bort den.”

”Varför det?”

”Den var till mer besvär än nytta.”

”Jaha.”

En tryckande tystnad uppstod. Bara parfymdimmans susande hördes. Olga hade somnat. Parfymmaffian skruvade på sig. En kollade in sina målade naglar, en annan betraktade en tavla föreställande en gul penna. Fredrika kliade sig bakom örat.

”Jaha”, sade hon. ”Vill ni ha te?”

I samlad tropp gick de genom huset. Omkring dem kröp tapeterna undan längst väggarna, och växterna drog sitt sista andetag innan de trädde in i dödens dal.

Det här huset är för evigt dömt, tänkte Fredrika. Kan de inte bara riva det och strö salt i jorden också, när de ändå håller på?

”Trevligt hus”, sade en av maffiamedlemmarna och strök ömt en sedan nyligen död växt. Olga, som nu bars av Fredrika, öppnade ena ögat och tittade på henne. Häxan mötte hundens blick och viskade:

”Sov du, sjunk in i den luktfria, djupa koma som också jag trånar efter men som jag ännu inte kan nå. Sov.”

Och hunden somnade.

Så ringde plötsligt telefonen. Fredrika kände en varmt glädje sprida sig i kroppen.

”Ta för er, ni vet var allt står”, sade hon till sina gäster och gjorde en svepande gest med armen innan hon snabbt gick ut ur rummet.

”Vet vi?” frågade maffiabossen. Sedan sken hon upp. ”Ja men det gör vi ju”.

De började plocka fram koppar, kastruller och te ur kökets enda lilla skåp och fyllde sedan på vatten i kastrullen och ställde den på spisen. De slog sig ned runt bordet som nyss inte funnits där, alla med benen i kors, och tog fram var sin tidning. Bossen tog fram sin mobil och spelade Lady Gaga, och de sjöng alla med.

Under tiden hade Fredrika plockat upp telefonen, men hade ännu inte svarat.

”Måste ju vänta på er”, sade hon och mötte vår blick. En kall kår spred sig längst berättarens rygg.

Måste hon göra så hela tiden? tänkte han och rös. Sedan sade han:

”Vänta en vecka, Fredrika. Klarar du det? En vecka med telefonen i hand utan att svara. Sedan ska du få din belöning. En vecka.”

Fredrika grimaserade men sade ingenting. I tanken förbannade hon den usling som var hennes berättare, men sade någonting, det gjorde hon inte.