Information

Jag har skrivit det första utkastet på den första idén till hur boken ska börja nu. 560 ord in känner jag mig fortfarande ganska nöjd med det (trots att jag skrivit om de 150 första ungefär sexton gånger). Jag har helt ändrat perspektiv från hur min grundidé var, och jag tror det här är mycket bättre.

Än så länge har jag nästan 2000 ord förarbete, och jag är inte klar på långa vägar med det än. Det känns som att det, varje gång jag tycker jag börjar få en bra överblick över allt, dyker upp tjugo nya områden jag måste reda ut. Inte konstigt att mina två tidigare bokidéer gick i stöpet. Där gjorde jag ju inget förarbete alls. Hellre ett års förarbete på halvtid än att påbörja skrivandet för tidigt för att jag är stressad den här gången.

Jag har helt och hållet skrotat Microsoft Word i förmån för Scrivener nu. Vet inte vad jag skulle gjort utan det. Allt blev så otroligt mycket lättare när jag hittade det. Nu slipper jag ha massa lösa dokument utspridda över hela datorn. Istället har jag allt i samma dokument, utan att det blir det minsta rörigt.

För övrigt har jag insett att Dir En Grey är alldeles utmärkt musik att arbeta till. Förr använde jag mig mycket av Gorillaz, men nu är det med Diru som gäller. Speciellt plattorna Uroboros och Vulgar är helt fantastiska att arbeta till.

På lördag kommer första delen av aprils följetong upp – Förföljd. Det kommer publiceras ett nytt avsnitt varje lördag under april. I maj kommer den ersättas av en annan följetong som förmodligen blir en omarbetning på en tidigare opublicerad novell vid namn Gläntan. Varje avsnitt kommer, liksom torsdagsberättelserna, vara runt 500 ord.

På tal om torsdagar. Jag har skrivit klart första delen till torsdagens avsnitt. Det är en lite annorlunda berättelse än de tidigare. Dels är ämnet av en annan natur är det jag lagt upp här tidigare, dels testar jag lite saker jag inte har gjort så mycket innan. Till sist blir den också två delar lång. Så det blir en liten miniföljetong, så att säga.

Det var väl det jag hade för i dag.

Tankeplats nummer fem

Sista delen i serien om tankeplatser. Jag hoppas det har varit till nytta för någon. Om inte ger jag er tillåtelse att gnälla och skicka mig tips på platser som ni tycker är bättre än mina.

Dåså, sista tipset. Är ni redo? Har ni värmt upp ordentligt? Popcornen är framme, drickan likaså? Bra. Då kör vi.

Sista tipset jag har är ingen direkt avgränsad plats. Tvärtom. Det är allt annat. Det är den Stora Vida Världen. Promenader är utmärkta. Vissa använder dem för att rensa huvudet innan de skriver, andra för att kunna tänka på vad de ska skriva. Jag brukar göra en blandning. När jag väl är ute och går då, vill säga. Det var ett tag sedan jag gjorde det sist. Tyvärr, för det hjälper verkligen i skrivandet. Försök skaffa rutin. Först gå, sedan in och skriv. Det blir ofta bäst så.

Tankeplats nummer fem: Stora Vida Världen

Fördelar: Du kanske måste duscha efteråt (vilket ger dig tankeplats nummer tre), du kan få bieffekten kondition.

Nackdelar: Du kanske måste duscha efteråt (vilket gör att du inte kan börja skriva direkt).

Tankeplats nummer fyra

Nedbäddad i sängen. Anteckningsblocket redo på nattduksbordet. Boken igenslagen. Fötterna instoppade och täcket uppdraget till näsan. Nu väntar bara en sak: En god natts sömn.

Inte om Fröken Inspiration får bestämma, inte. Då kommer idéerna flygande. Varje gång du släckt läslampan och nästan somnat får du en superidé. Den är så bra att du bara måste skriva ned den, annars kommer du glömma den, det vet du.Tänd lampan, be om ursäkt till sambon, och skriv ned vad du kommit på. Nu kan du pusta ut, du klarade det. Släck lampan igen, och försök somna. Men djupt inifrån dig hör du hennes röst igen. Gäckande. ”Här har du en idé, slöfock. Vad ska du göra? Skriva ned den direkt eller hoppas att du kommer ihåg den tills i morgon? Den är bra, eller hur? Vågar du verkligen riskera att glömma den?”

Sängen är en av de bästa tankeplatserna. Samtidigt är det den mest frustrerande. För idéerna kommer ju bara när du nästan sover. Jag vet inte hur många gånger jag haft datorn bredvid sängen när jag ska sova, bara för att snabbt kunna slå upp den och skriva ned vad jag kommit på. Ibland blir jag sittande i över en timma. Lite arg blir man. Men det är ju idéer, så man bör väl inte klaga.

Tankeplats nummer fyra: Sängen

Fördelar: Det är varmt. Idéerna kommer nästan alltid.

Nackdelar: Idéerna kommer nästan alltid när du är för trött för att skriva ned dem. Din sambo kan döda dig.

Kyrkan

Det var den tredje söndagen efter första måndagen i månaden. Solen började lossa vinterns grepp om staden – göra den flytande igen. Häxan Fredrika gick drömmande längst trottoaren och stirrade intensivt på sina inre syner. Iklädd en luggsliten jeansjacka, ett par svarta byxor och trätofflor vandrade hon upp för Engelbrektsgatan. Bredvid henne gick en äldre man med ett begynnande grått hår och en alldeles för kort jacka som han nervöst drog i. Till skillnad från Fredrika, som gick vårdslöst sina träskor till trots, gick Bert mycket försiktigt. Varje steg tycktes utstuderat, hans ansikte var en ständigt rörlig mask av ansträngning. Plötsligt stannade Fredrika, och Bert gick in i ryggen på henne. Hon grymtade irriterat.

”Vad är det här?” frågade hon och gjorde en gest mot plankorna som stod lutade mot kyrkväggen. Bert ryckte på axlarna och sade:

”De håller väl upp kyrkan.”

Det var uppenbart ett skämt. Han skrattade – förlåt, frustade – till och med högt när han sade det. Fredrika tittade tankfullt på kyrkan.

”Håller upp kyrkan?”

”Ja, så den inte ska ramla.”

Hon tittade storögt på honom. ”Är det sant?”

”Ja”, svarade han utan omsvep. Gud, vad lustig jag är, tänkte han och frustade i tanken. En riktig pajas, det är vad jag är.

De gick vidare, men Fredrika kastade den ena blicken efter den andra bakåt mot kyrkan. Bert undrade vad som pågick i det gamla huvudet, men han vågade inte fråga i rädslan för att få ett ärligt svar. När de kommit förbi motionsstudion som låg längre upp vände sig Fredrika om och frågade:

”Ska vi vända om?”

Bert, som inte riktigt visste varför de var ute och gick från första början, nickade.

”Visst”, sade han och kastade en skräckslagen blick på backen de precis kommit upp för.

Nu ska vi gå ned för isen. Ge mig en hörsal och ända min plåga! tänkte han, men sade ingenting. En bit ner tog han mod till sig och kallade på Fredrika. Hon stannade och vände sig mot honom. Han var tyst en stund, funderade på hur han skulle formulera sig.

”Varför halkar du inte?” sade han till slut.

Hon flinade och lyfte foten mot honom. Han stirrade häpet, och slog sig i pannan med öppen hand.

Dubbar. Kärringen har dubbar under träskorna.

Fredrika sänkte foten och blinkade åt honom, sedan började hon gå igen. Hon visslade glatt och svängde med armarna längst sidorna. De kom till kyrkan igen, och Bert insåg att det var därför de hade vänt om. Fredrika hade skrotat sitt egentliga ärende för att komma tillbaka till kyrkan. Hon stannade och tittade än en gång på plankorna.

”Du kan gå vidare”, sade hon och pekade mot centrum. Bert ryckte på axlarna och började gå. Han vände sig om och vinkade åt henne, men hon var upptagen med plankan.

När han nästan var nere vid skolan hörde han ett avlägset Thomp och han tittade bakåt. Fredrika stod med armarna i sidorna och tittade stolt på plankan vid hennes fötter. Hennes tänder glimmade i solskenet.

Sedan ramlade kyrkan.

Tankeplats nummer tre

Den tredje tankeplatsen är Duschen. Till skillnad från bussen är duschen nästan helt tom på intryck (och förmodligen också på folk). Här finns bara du. Ingen musik, inga anteckningar, ingen rörelse. Bara det eviga forsandet av vattnet.

Det här är min personliga favorit när det gäller tankeplatser. Duschen har alltid varit en farlig plats för mig, ty den verkar kasta någon förbannelse över mig som gör det omöjligt att lämna den. Inte för att jag klagar (det brukar de som står på tur att duscha stå för), jag får ju massa arbete gjort. De allra flesta bra idéer till berättelser har jag hittat här. Kanske beror det på att det är en plats som saknar allt som har med omvärld och miljö att göra. Här existerar bara du och dina tankar. Ge dem tid, låt dem ta plats. Men tänk på vattenkostnaden.

Tankeplats nummer tre. Duschen.

Fördelar: Ingen omvärld. Varmt. Du blir ren.

Nackdelar: Vattenräkningen kan bli dyr. Bieffekter som torr hud. Arga familjemedlemmar.

Rekommenderas sida: Boktipset.se

Om du gillar att läsa, eller se vad andra läser, är Boktipset.se rätt plats för dig. Här kan du skapa dina egna listor på böcker du har läst, böcker du vill läsa, böcker du har i bokhyllan, eller vilken djäkla lista som helst. Du kan skriva och läsa recensioner, betygsätta böcker och dela med dig av dina listor. Det är också en alldeles utmärkt sida om du vill få boktips. När du har betygsatt ett visst antal böcker du läst kommer sidan nämligen leta upp liknande böcker som den tror du kommer gilla. I vissa fall stämmer det inte alls, andra gånger stämmer det hur bra som helst.

Det går också att följa andra. Där finns en hel del svenska författare och andra kändisar som bloggar, lägger upp sina favoritlistor och allt vad det är. När du följer någon får du se dennes uppdateringar när det gäller nya böcker den läser, betygsätter och liknande.

Där finns också ett forum, som jag tyvärr inte använt någonting, så jag har ingenting att säga om det. Men testa det, vettja. Och berätta för mig hur det var.

Tankeplats nummer två

Utanför fönstret viner världen förbi. Du sitter med datorn eller anteckningsboken i knät, med iPoden i öronen och musiken på tillräcklig hög volym för att stänga ute den närmsta omvärlden, men lågt nog för att kunna tänka. Tankeplats nummer två är bussen. Eller tåget. Det beror lite på.

På bussen finns ingenstans du kan fly. Du kan inte gå iväg och göra någonting annat. Du är fast. Men det behöver inte vara dåligt. Tvärtom. Du har världens chans att låta tankarna dra iväg var du vill. Inom vissa ramar då, förstås. Om du vill tänka på ditt skrivprojekt får du hålla tankarna någorlunda i styr så de inte springer iväg till planering av resten av årets mat, till exempel. På bussen finns massor av saker att hämta inspiration ifrån. Ta ur musiken och titta dig omkring. Titta på dina medresenärer. Lyssna på deras samtal (men var diskret). Beskriv dem. Hur ser de ut? Hur för de sig? Hur pratar de? Beskriv dem detaljerat, beskriv dem löst. Gå nu tillbaka till fönstret. Vad finns utanför? Hus, skog, vatten, åkrar, stad? Oavsett vad det är, se till att beskriva det för dig själv så gott det går. Skriv stödord, anteckningar, noveller. Eller bara författa tankar.

Tankeplats nummer två: Bussen/Tåget

Fördelar: Du kan inte (fysiskt) rymma. Du får mängder med intryck att välja mellan.

Nackdelar: Du måste åka någonstans. Det kan kosta en del. Bussen kommer förmodligen vara försenad.

Tankeplats nummer ett

Diskhandskar på, diskhon fyllt av varmt vatten och diskmedel och diskborsten i högsta hugg. Bredvid dig på diskbänken står allt smutsigt porslin i tydligt uppdelade högar för tallrikar, glas och bestick. Vi förbereder oss för en otroligt enformig syssla, nämligen att Diska. Men diska kan, till skillnad från till exempel dammsugning, stimulera tankarna på ett ypperligt sätt. Detta beror förmodligen på att det oftast inte krävs någon som helst tankeverksamhet för sysslan. Kanske för att få bort den där jobbiga spenatfläcken, eller att komma på hur sjutton du ska få rent vispen som är full med baconrester, men i övrigt är det ganska hjärnvilande arbete. Detta ger en perfekt tid att tänka.

Jag använder själv den här platsen ofta. Och det brukar ge resultat. För några dagar sedan, vid disken, fick jag för mig att ändra perspektiv på hela första delen av min planerade bok. Och jag tror den blir bättre med de nya idéerna. I går kom jag på idén med Tankeplatser. Så det fungerar, i alla fall för mig. Inte för att det gör att man ser fram mot disken. Nej, jag hatar fortfarande att ta tag i det, men väl där är det inte riktigt lika farligt längre.

Tankeplats nummer ett: Disken.

Fördelar: Enkelspårigt arbete lämnar koncentration åt tänkande. Diskberget minskar.

Nackdelar: Diska är otroligt tråkigt. För lång person, för låg diskbänk kan ge ryggont. Det är svårt att göra anteckningar med diskhandskar.

Tankeplatser, introduktion

Har ni svårt att hitta platser att verkligen tänka? Finner ni inte ro att hitta den inspiration ni känner att ni behöver för att kunna skriva? Kanske kommer lösningen till problemet här.

Jag kommer här att, med start i morgon – fredag, publicera en serie med förslag på platser som jag tycker är utmärkta att tänka på. Tankeplatser, kanske? Alla platser kommer vara lättåtkomliga, och alla kommer ha tillgång till dem. Kanske kommer de för vissa inte vara till någon hjälp alls, medan tipsen kan komma till stor användning för andra. Om ni har fler förslag på platser som ni brukar använda er av för att få igång tankarna tar jag mer än gärna emot dessa.

Jag tänkte publicera ett nytt inlägg i serien varannan dag klockan 17:00, med start i morgon, som sagt.

Dåså, ses i morgon.

Mikrofonen

Han öppnade nervöst dörren och kikade in. Det låga mumlandet som hördes utanför växte till ett högljutt tjattrande. Han svalde och stängde dörren igen, ljudnivån sänktes. Bert torkade nervöst bort svetten från pannan med baksidan av handen. Han började bli för gammal för det här. Förr i tiden var det ju rena barnleken. Fast det var förstås innan de började med de här amerikanska salarna. Hörsal kallades de tydligen. Det var i alla fall vad hans kollegor hade sagt i lärarrummet. Där gick det varmt om skolans nya hööörsalar. ”De är så bra”, sades det, ”Det är så skönt att ha mikrofon till hjälp så man slipper slita ut rösten”. En annan – Linda, hade Bert fått för sig att hon hette – tyckte det var så fantastiskt att få en sådan bra överblick över studenterna. Bert, snart pensionsfärdig och med en förkärlek till Powerpoint, hatade dem. Han knäppte upp översta knappen på skjortan och sträckte på sig.

Det här går bra, tänkte han och öppnade dörren och steg in.

Det mesta av studenternas surrande tystnade, och han kände deras blickar följa honom. Vägen från dörren till skrivbordet kändes som en mil, och varje steg var en plåga. Tortyr bevakad av nästan hundra personer, alla barnsligt nyfikna. Han ville vända sig mot dem och skrika. Skrika åt dem att sluta stirra, att ägna sig åt sina egna problem. Men han kunde inte. Varför skulle han? På skrivbordet stod datorn, och bredvid den låg ett headset. Han tittade oroligt på dem. Kände blickarna. Värmen spred sig över ryggen, och armhålorna blev varma. Bert plockade upp headsetet, han hoppades att han såg mer självsäker ut än han kände sig när han trädde den tunna, svarta plasten runt nacken och rättade till mikrofonen framför munnen.

”Hörs jag?” frågade han i vanligt samtalsläge. Spridda tveksamma skakningar på huvuden i lokalen, och ett eller annat ”Nej”. Han lyfte mikrofonen närmare munnen, och upprepade frågan. Nej, inte nu heller. Trevande fingrar sökte sig till dosan headsetet var kopplat till. Där! En volymknapp. Han höjde, och sedan sade han:

”Nu då?”

Nu var det några studenter som nickade. Han skrattade nervöst, ett frustande, och böjde sig mot datorn. Han såg inte att flera studenter ryggade tillbaka av det plötsliga ljudet. Nu kände han sig säkrare. Datorn fungerade utan större problem, och mikrofonen var igång den också. Finfint. Han frustade igen.

”Dåså”, började han och började gå över golvet. Nu var han tillbaka, nu var han i form. ”Vi börjar med –”

Ett högt tjut avbröt honom, och han backade snabbt undan och tittade sig förvirrat omkring. Några studenter stoppade fingrar i öronen. ”Rundgång”, sade en av dem.

”Vad?” frågade Bert, lite högre än han planerat och ett nytt tjut fick honom att hoppa till.

”Rundgång”, sade studenten igen. ”Sänk volymen.”

Sänk volymen? Men då hörs jag ju inte…

”Nej, det här går inte”, sade han och krånglade av mikrofonen och lade bort den. ”Jag får prata högre, helt enkelt”, sade han med en röst som hade varit perfekt för mikrofonen på lägre volym.

Rekommenderad sida: Kaptitel1.se

Kapitel1.se är en utmärkt sida för alla som skriver att få kommentarer och hjälp med sina texter. Du har möjlighet att lägga ut dina texter, både noveller, poesi och hela böcker, för andra att läsa, kommentera och ge betyg. Det finns också tillgång till ett forum. Tyvärr drar forumet ner sidans helhet då stämningen ofta ligger på mellanstadienivå. Personangrepp, baktal och troll regerar, och de trådar som håller hög kvalitet döljer sig emellanåt mycket väl. Ändå rekommenderar jag forumet starkt för dig som bara är där för just skrivandet. Skapar du en tråd och ber om hjälp kommer hjälpen så gott som alltid (även om svaret på frågor som "Jag hittar inte inspiration eller lust att skriva för tillfället. Vad ska jag göra?" brukar få svar i stil med "Du kanske inte passar att skriva. Har du tänkt på att lägga av?". Men det är överkomligt).

Det förekommer en hel del tävlingar. Utöver den årliga tävlingen Bok-SM (Som Sara Lövenstam vann 2009 med boken Udda) finns där gott om informella tävlingar på forumet, och nu har även Månadens Manus startat.

Bakom sidan står Piratbolaget.

Vill du läsa mina noveller på Kapitel1 finns de här. Kommentarer och tankar mottages gärna.

Lite information

Lite information kan vara på sin plats.

Nu i början kommer bloggen förmodligen uppdateras mer frekvent än i senare i skede. Detta på grund av en del information jag vill få ut i god tid. Till att börja med gäller det berättelserna. Den första, Bussen, ligger redan uppe, och nästa är redan på god väg. Jag kommer försöka lägga upp en berättelse varje, eller varannan, torsdag med start i dag. Varje berättelse kommer vara fristående, även om personer kommer stanna kvar och vara med från och till. Jag har också planer på en längre berättelse, publicerad i följetong, som kanske kommer upp under April. Vi får se hur det blir med det.

I övrigt är jag mycket positiv till gästbloggare. Det är ett utmärkt sätt att synas på ställen där man vanligtvis inte syns. Enda kravet för att få gästblogga på K-skrivet är att inlägget behandlar ämnet, det vill säga skrivande eller litteratur. Men det går ju att tolka ganska brett.

Over and out.

Bussen

Jag satt på bussen. Det var fortfarande snö ute, men solen låg på och gjorde livet outhärdligt för oss stackare som valt att ta på oss den tjocka jackan i dag också. Jag menar, det var ju inte som att solen gjorde några ansträngningar för att visa dess existens under morgonen. Bussen var nästan full, sånär på två tomma platser vid pensionärsplatserna och ett tomt säte bredvid mig. Som vanligt färdades vi i ungefär 140 på de smala, isiga vägarna. Bilarna vi mötte fick panikslaget väja undan när fordonens motsvarighet till drakar kom framrusande på vägen.

"Störst går först!" gapar chauffören, och skrattar rått när han prejar en gammal dam på cykel av vägen. Tre hundra meter längre fram får han syn på något. En busshållplats, av glassplittret på snön runt fyra metallstänger att döma. Mitt i detta kaos stod en varelse, hoppfullt väntandes på bussen. Kanske stannar den den här gången? Chauffören ställde sig bromsen. Två hundra meter bränt gummi senare stannade monstret flåsande, och dörrarna öppnades med ett pysande. Sedan stängdes de plötsligt igen. Och öppnades än en gång. Varelsen steg på. Huden var fylld av rynkor som skulle göra Grand Canyon grön av avund, och håret var grått och stripigt. Varelsen – som vid närmare inspektion kunde bedömas vara en äldre kvinna – släpade en grön väska på hjul bakom sig, den såg ut att vara fylld av stenbumlingar. Hon lade busskortet på avläsaren och fick fem snabba pip i följd som svar. Busschauffören, i full fart att bläddra i en porrtidning, ryckte på axlarna och nickade åt henne. Hon gick på.

Efter två vacklande steg var bussen återigen uppe i 140 kilometer. Hon traskade bestämt förbi de två lediga platserna på hennes vänstra sida och ställde sig och stirrade på mig. Jag pausade musiken, tog ur den vita plasten från örat och tittade frågande på henne.

"Flytta på väskan", sade hon argt.

"Ursäkta?" svarade jag bestört. "Du gick precis förbi två lediga platser längre fram." Jag log och visade med en tydlig gest mot de lediga platserna. Hennes ögon borrade sig fast i mina. Jag kände svetten tränga fram i pannan och svalde högljutt. Med ens hade jag ingen saliv kvar i munnen. "Men…", försökte jag trevande.

"Flytta på väskan, unge man. Vet du inte hur man uppför sig mot äldre?"

Jag flyttade förskräckt väskan från sätet till knäet, och damen slog sig genast ned. Hon kämpade med att hålla blicken rakt fram, men ur ögonvrån såg jag ur den hela tiden sökte sig till de tomma platserna. Eller snarare till den som satt mitt emot dem. Varje gång detta hände flammade hennes ögon upp i lågor. Lågor av rent hat, förstod jag senare. Den som hennes blick sökte sig till var en annan dam i ungefär hennes egna ålder, det vill säga runt 330 år, och varje gång deras blickar möttes sken hon upp i ett elakt grin. Läpparna drogs bakåt och blottade det utrymme som en gång i tiden hade varit platsen för tänder. Nu fanns där bara ett gapande, svart hål.

"Vad har hon gjort?" frågade jag försiktigt.

Hon vände sig plötsligt om och spände blicken i mig och sade:

"Du dricker kaffe?" Det var ingen fråga, men jag nickade ändå febrilt. "Hon övertalade dem att ta bort kaffebrödet". Spottet yrde kring hennes mun och andedräkten luktade hundbajs. Men jag förstod. Jag förstod henne precis.

Välkommen

K-skrivet är min nya, mer riktade, blogg. Här kommer det finnas information om mina projekt, skrivtips, små berättelser, kanske till och med små uppgifter till läsare (till exempel skriv en kort historia på ett bestämt ämne, skicka den till mig, jag publicerar den här), beroende på intresse. Framför allt kommer den rikta sig mot allt som har med mitt skrivande att göra. Inga inlägg som liknar dagboksformat, om det inte är med temat skrivande då, vill säga.

De historier jag lägger upp kommer variera i hur verklighetsförankrade de är. Vissa är baserade på verkliga händelser, andra tagna ur luften, andra med några korn sanning i. You'll never know.