Påskspecial

En dag försenad, tyvärr, men här kommer den: K-skrivets Påskspecial.

Alla som betydde något var där - Julia, Patrika, Ulla, ja, till och med Isabella var där. Det var perfekt flygväder, inte ett moln så lång ögat kunde nå. Och det säger en del, när det handlar om häxor. En bit bort steg grå rök långsamt mot himlen, men de hade lyckats med att hitta en plats som var fri från de eländiga brasorna. Fredrika stod med kvasten i högra näven och kitteln i den andra. Hennes katt, Oscar, satt på hennes axel och spann nöjt. Det här var hans favorittid på året. Till skillnad från många andra katter gillade han faktiskt att flyga. För att få honom att bada, däremot, krävdes ett halvt dussin besvärjelser.

Fredrika strök lite av det grå håret ur ansiktet. Hon hade fortfarande lite ont i kroppen efter kyrkan, men hon hade varit med om värre. De andra häxorna hade brett ut rutiga filtar på gräset och höll på att plocka fram fikat. Där fanns Patrikas fantastiska bullar, Julias utomstående hemmagjorda saft och Isabellas äppelpaj som hon hade med sig varje år. Det var en höjdare varje gång. Fredrika bistod med småsaker såsom kex, kaffe och frukt. Till och med katterna fick festa loss ordentligt. För dem erbjöds alla möjliga sorters fisk. Också diverse gnagare gick att få tag på. Oscar hade till och med lyckats fånga en fågel, som han stolt visade upp för de övriga katterna. En rejäl skata. Ingen dålig fångst. Nej, inte alls dålig.

Med tunga steg gick Fredrika och satte sig hos de andra. Blåkullafärden hade aldrig varit något för henne. Inte ens fikat innan brukade hon tycka var kul. Hon som alltid älskade fika annars. Hon kunde inte låta bli att känna sig lite som tjuren Ferdinand. Hon passade inte in, men alla andra älskade hela spektaklet. Ulla hade till och med lyckats få tag på ett barn.

”Min systerdotter”, förklarade hon med blicken nedvänd när de andra frågade. ”Hon har tjatat i ett helt år nu, så till slut gick jag med på det. Jag vet att vi sagt att vi inte ska ta med barn längre, men…”

”Det finns en anledning till det”, sade Isabella skarpt. ”Vill du bli bränd på bål, kanske?”

”Äsch, du driver bara med mig”, väste Ulla, men hon lät inte helt övertygad.

De andra häxorna skrattade högt, och den lilla flickan tittade storögt på dem.

”Bu!” skrek Julia åt henne, och när hon sprang och gömde sig bakom Ulla, som nu var helt röd i ansiktet, skrattade de ännu mer.

Fredrika ryckte uttråkat på axlarna. Varför följde hon med på det här år efter år?

De åt upp fikat och plockade ihop.

”Då bär det av, då. Är ni redo?” frågade Isabella. De andra nickade. Ulla hjälpte sin systerdotter upp på kvasten, och katten skuttade upp i flickans famn. De övriga katterna kröp ner i kittlarna som häxorna hade hängt bak på kvastarna.

”Tror ni det blir något sex i år?” frågade Julia.

”Nej, Satan har blivit så tråkig på senare år”, suckade Ulla. Hon höll händerna för öronen på flickan.

”Han börjar väl bli gammal”, sade Patrika.

”Gubbfan”, mumlade Isabella. ”Aldrig får man ligga.”

De sparkade ifrån och for med ett tjut upp i luften. Fredrika höll hårt om hatten och kontrollerade att kitteln med katten och spritflaskorna fortfarande fanns kvar. Hon kisade för vinddraget, svor i tanken över att hon låtit sig övertalas i år igen. Men långt inne i henne, knappt märkbart, kände hon ett svagt pirrande i magen. Kanske skulle det inte bli så illa, trots allt.