RSS, Real Simple Syndication, är ingenting jag förrän i går intresserat mig av. Jag kan fullständigt tacka sommarkursen för den insikten att RSS är en bra grej. Jag ansåg mig aldrig ha ett riktigt behov av att få uppdateringarna till mig, utan satsade i stället på att organisera bokmärken med länkar i olika ämnen för att snabbt kunna gå igenom sidor efter information och uppdateringar. Nu när jag testat det under ungefär en dags tid inser jag min naivitet. Den första halvtimman nöjde jag mig med Google Reader, men insåg snart att jag inte vill ha en webläsare uppe bara för att få uppdateringar. Vi har kommit längre än så! Jag begav mig ut på Mac App Store och fann en app vid namn Reeder som jag snabbt köpte efter att ha läst recensionerna och ägnade sedan en tid åt att lägga till bloggar och nyhetssajter jag följer. Det är fantastiskt. Säger jag nu i efterhand. Kanske ett dumt val att lägga till två stora dagstidningar (DN och Aftonbladet) plus en mindre (Borås Tidning), då min feed alltid är full med nyheter jag inte riktigt bryr mig om, men samtidigt vågar jag inte ta bort någon, för tänk om jag missar något?
Jag tror RSS kan vara förträffligt att använda sig av på arbetsplatsen, det är ett utmärkt verktyg att hålla sig uppdaterad med ny forskning, och det går snabbt att få nyheter från fältet. Här snackar vi effektiv omvärldsbevakning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar