Tankeplats nummer ett

Diskhandskar på, diskhon fyllt av varmt vatten och diskmedel och diskborsten i högsta hugg. Bredvid dig på diskbänken står allt smutsigt porslin i tydligt uppdelade högar för tallrikar, glas och bestick. Vi förbereder oss för en otroligt enformig syssla, nämligen att Diska. Men diska kan, till skillnad från till exempel dammsugning, stimulera tankarna på ett ypperligt sätt. Detta beror förmodligen på att det oftast inte krävs någon som helst tankeverksamhet för sysslan. Kanske för att få bort den där jobbiga spenatfläcken, eller att komma på hur sjutton du ska få rent vispen som är full med baconrester, men i övrigt är det ganska hjärnvilande arbete. Detta ger en perfekt tid att tänka.

Jag använder själv den här platsen ofta. Och det brukar ge resultat. För några dagar sedan, vid disken, fick jag för mig att ändra perspektiv på hela första delen av min planerade bok. Och jag tror den blir bättre med de nya idéerna. I går kom jag på idén med Tankeplatser. Så det fungerar, i alla fall för mig. Inte för att det gör att man ser fram mot disken. Nej, jag hatar fortfarande att ta tag i det, men väl där är det inte riktigt lika farligt längre.

Tankeplats nummer ett: Disken.

Fördelar: Enkelspårigt arbete lämnar koncentration åt tänkande. Diskberget minskar.

Nackdelar: Diska är otroligt tråkigt. För lång person, för låg diskbänk kan ge ryggont. Det är svårt att göra anteckningar med diskhandskar.