Tröjan

Vår. De tjocka tröjorna försvann, ögonen doldes av solglasögon, och en kväljande stank av svett spred sig i de trånga korridorerna i köpcentret. Glass, skrikande barn och kvav luft. Med jackan i handen gick jag rastlöst mellan affärerna, väjde för stressade föräldrar med stora barnvagnar och svettluktande, medelålders män iklädda smutsiga, missfärgade linnen.

Jag armbågade mig fram, tog emot och skrek förolämpningar till höger och vänster. Till slut nådde jag en butik. Den var full av kläder. Jag visste precis vad jag var ute efter: en tröja –kortärmad, billig och snygg. Inga specifika krav, tänkte jag, för med specifika krav kommer jag inte finna något.

Ett butiksbiträde, för stunden släppt av de övriga vildsinta kunderna, gick stressat förbi mig. Jag kastade mig efter henne och tacklade henne. Hon föll och satte sig tungt på baken. Förvirrat såg hon sig omkring, sedan såg hon mig. En kund! Hon sken upp.

”Vad kan jag hjälpa er med?” frågade hon plastigt artigt.

”Jag söker efter ett plagg”, svarade jag.

”Ett plagg? Vad för plagg?”

”En så kallad T-shirt. Den ska vara billig, och den ska vara snygg.”

Hon rynkade pannan. Ögonen skymdes av ögonbrynen. För en sekund blev hennes ansikte helt tomt på uttryck, sedan fångade hon min blick igen.

”Vad kan jag hjälpa er med?”

”Ööh…”, sade jag. ”Jag skulle vilja titta på tröjor. Kortärmade, snygga och billiga.”

Tomheten föll över henne igen. Hon reste sig långsamt, utan att titta på mig, och gick därifrån. Jag skakade långsamt på huvudet.

Ingen servicekänsla.

”Kan jag hjälpa er med något?” sade en röst bakom mig. Jag vände mig om och stirrade in i ett par mörka ögon. De satt djupt. Alldeles för djupt. Jag kände mig svagt illamående. Det var som att stirra in i två brunnar. Brunnar, i vilka vattnet sinat och små grodor hjälplöst sprattlade på botten.

Stackars grodor.

”Ja”, sade jag när jag återfått handlingsförmågan. ”Jag söker en tröja. Kortärmad, billig, och snygg.”

Mannen med de djupa ögonen log. Han vände sig halvt om och pekade och sade:

”Där har ni de snygga tröjorna, och där borta”, han pekade åt ett annat håll. ”finns de billiga tröjorna. Var det något mer?”

”Nej, du missförstår mig”, sade jag. ”Jag söker tröjor som är både snygga och billiga.”

”Nu är du löjlig.”

”Vad då löjlig? Jag vill bara ha en tröja som ser både bra ut och inte kostar skjortan. Bildligt talat.”

”Sluta.”

”Där har du billiga tröjor, där är snygga. Mer än så kan jag inte hjälpa dig med.”

Jag suckade.

”Vet du någon annan butik som kan hjälpa mig?”

”Låt mig tänka. Hm. Med en sådan orimlig önskan, nej.”

”Men det var då fan.”

”Gå härifrån!”

”Sluta nu.”

”Du är förvisad från den här butiken.”

”Du är ju inte klok!”

”Stick!”

”Ja, ja. Jag ska.”

”Bra.”

Jag började irriterat gå därifrån. Jag kände hans blick bränna i ryggtavlan. Jag stannade, vände mig långsamt om.

”Grodmördare”, spottade jag fram.

Han slog händerna för munnen. Tårar började fylla hans ögon. Jag log. Bra, nu kan grodorna kanske komma därifrån.