Recension: Diamantsvärdet och Träsvärdet av Nick Perumov

Diamantsvärdet och Träsvärdet, del ett, är första boken i Svärdens Väktare av Ryssamerikanen Nick Perumov. Den handlar om Agata, dankerflickan som jobbar som tjänare i ett resande cirkussällskap; krigaren Fess som är på uppdrag i Chvalin; den unga kejsaren som har problem med Regnbågen – magikerna som mer eller mindre styr landet samt Sidri, gnomen, som reser tillsammans med de Friborna Tavi och Khan-Torog. Boken innehåller, som ni märker, en hel del olika personer, och trots att de inte har särskilt mycket gemensamt finns där en stor nämnare: Dödsregnet. Dödsregnet är ett oväder som drar fram över landet varje år, släpper sin gröna, kletiga och dödliga sörja över allt och dödar alla som råkar befinna sig utomhus. Det är ett fenomen som inte ens Regnbågens bästa magiker kan hindra.

Boken är mörk, och världen den utspelar sig i är otroligt grym och våldsam. Där finns alla möjliga vidunder och varelser, bland annat danker, alver, gnomer, orcher, hamnskiftare och troll. Alla underlägsna hunnerna – människorna – och alla söker hämnd.

Perumov har ett annorlunda språk, det är inget som jag är van vid, i alla fall. Och i början var det lite knepigt att läsa. Ryska ord (med ryska tecken) förekommer överallt, och ibland är det svårt att hänga med då jag inte har en aning om hur de ska uttalas. Men det ger ändå stor kraft till dankernas språk, som just är meningen att vi inte ska förstå.

Jag tycker Diamantsvärdet och Träsvärdet är en bra bok. Världen är otroligt mystisk och svår att greppa, både för oss läsare och för de som lever i den. I en intervju sade Perumov att han bakade in mycket av vår världs problem i boken, och nu i efterhand märker man av dem. Rasism, förtryck och hunnernas kärlek till sig själva, samtidigt som Dödsregnet förpestar och förorenar världen. De har det inte lätt.

Språket är som sagt lite speciellt. Karaktärernas tankar pendlar mellan första- och tredjepersonsperspektiv, och dialogerna kan ibland kännas stela. Men det är ingenting man inte kan leva med. Det är inte dåligt, bara annorlunda.

Betyg

Språk: 6

Handling: 8

Totalbetyg: 15

Läs också:

Mördarens Lärling, av Robin Hobb, är första delen i Berättelsen om Fjärrskådarna. Sonen är oäkting. Hans far är först i tronföljden, men som oäkta barn betyder det ingenting för honom. Han lärs istället upp till lönnmördare, och får utbildning i Färdigheten, en förmåga att ta sig in i andras tankar eller föra samtal över långa avstånd. Sedan födseln har han också Klokskapen, möjligheten att prata med djur, något som anses vara en hädisk och förbjuden magi. Riket står på avgrundens rand, och Sonen anses vara den enda som kan rädda det.

Betyg: 16